dont speak

Idag har varit en fin dag. Har suttit på waynes med mina nya fina tighta byxor och ätit en macka och pratat ur mig allt jag vill få ut. Kände bland annat att jag inte tänkt eller pratat nog mycket om en sak som jag vet att jag är ledsen över, eller i alla fall borde vara. För jag är som sagt en sån som blir arg istället, det är känns lättare att vara arg på något sätt. Jag vet att jag kan vara dum och orättvis, det är jag medveten om. Kan bara inte fatta hur man kan isolera sig med en person på det där sättet? för mig känns det sjukt om jag ska vara helt ärlig. Att vara så beroende av någon och bara släppa allt annat är något jag inte kan se något positvivt med. Men man gör sina val, tycker bara att det är så synd att den tid som slösas bort nu inte kommer tillbaka. Man är bara ung en gång, varför ska man då hålla på och leva som att man vore 47? att vännerna bara ska sitta och vänta på luckorna som inte kommer allt för ofta tycker jag ingen kan förvänta sig. När det är så tydligt att man kommer i andrahand alla gånger blir man inte peppad på att försöka upphålla kontakten som helt klart håller på att krympa från allt till ingenting alls. Det är bara så jävla sorgligt. Men människor kommer och går, inget man kan göra egentligen.

___

When I look in to your eyes then I find that I'll do fine
When I look in to your eyes then I'll do better.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0