gräddnoz
Jag vill skrika. Högt och länge. Det hjälper då det känns såhär, speciellt mycket hjälper det då forre är med och då vi är på en halvallmän plats och hon skäms över mig.
Då känns det bra igen.
Alltså, det är bara det att jag sitter och oroar mig över grejer nu. Eller jag tänker på saker som gnager sönder min hjärna och blir till klumpar i magen. Det värsta med alltihop är att jag inte kan sätta fingret på vad det egentligen är som bekymmrar mig så jäkla mycket. Jag är orolig. Jag känner mig otacksam. Jag känner mig taskig. Jag känner mig utskämd. Jag känner mig blåst.
Ska klippa mig på måndag. 16.00
då vet ni.
Kommentarer
Trackback
